...borde inte få finnas. Argumentet för reklam är att någon som säljer en produkt ska få visa oss hur bra deras produkt är så att vi sen kan välja om vi vill ha den eller inte. Problemet är ju bara att det tar så mycket tid och miljöresurser att producera så mycket reklam som inte når fram till särskilt många, samt att det blir en mycket subjektiv presentation med många verklighetsförvrängningar (för att uttrycka saken milt).
Tycker man borde starta någon förening/stiftelse som företag kan anmäla sina produkter till och som ger oberoende information och gör oberoende tester. Företaget skulle t.ex. kunna ingå ett avtal att det enda företaget får göra reklam för är detta forum (och därmed få goodwill för att det kör med rent spel och vågar utsätta sin produkt för andras granskning). Tänk vad mycket resurser som skulle friställas till vettigare områden i samhället och vad mycket enklare det skulle bli att vara konsument!
söndag 21 februari 2010
Uppfinning -tågkabelskrapa
Undrar hur mycket energi det går åt för den där svetslågan som följer alla tåg i dessa dagar... undrar om man inte skulle tjäna på att sätta en (ej ledande) isskrapa före strömavtagaren?
måndag 1 februari 2010
Tyck till!
Den här bloggen fungerar för mig som en ventil för alla mina teorier och tyckanden som jag annars plågar min närmaste omgivning med (några är plågade, några tycker nog det är roande).
Det blir ju dock inge roligt med envägskommunikation, var snäll och säg vad du tycker, håller du med eller är jag ute och cyklar?
Vore kul om detta blev ett levande forum med fler idéer och teorier.
---
Läste just en insändare i Råd och Rön (som är en mycket bra tidning, köp den!) om D-droppar varför jag gjort ett tillägg i "Tobben tror (D-droppar)" (ska sägas att Råd och Rön är medlemsägd och opartisk och att jag inte får några pengar för att skriva väl om dem).
Det blir ju dock inge roligt med envägskommunikation, var snäll och säg vad du tycker, håller du med eller är jag ute och cyklar?
Vore kul om detta blev ett levande forum med fler idéer och teorier.
---
Läste just en insändare i Råd och Rön (som är en mycket bra tidning, köp den!) om D-droppar varför jag gjort ett tillägg i "Tobben tror (D-droppar)" (ska sägas att Råd och Rön är medlemsägd och opartisk och att jag inte får några pengar för att skriva väl om dem).
söndag 31 januari 2010
Fobier allmänt, fortsättning följer...
En fobi är en irrationell rädsla, alltså att man är rädd för något som inte är farligt. Jag tror att fobier är framavlade av evolutionen för att de historiskt sett fyllt funktionen att man kan vara rädd för något utan att först själv behöva märka att det är farligt. T.ex. kan man vara rädd för höjder om ens mamma blir rädd när man närmar sig ett stup. Att t.ex. rädsla för kryp inte är medfödd märks tydligt på Gunnar (1 år) som utan tvekan börjar knapra på en vårtbitare, tittar intresserat på myror som kryper på honom och med stor entusiasm undersöker en stor (död) krabba som för mig ser ut att ha inspirerat till många skräckfilmsmonster.
Fenomenet bakom fobier lär alltså ha fyllt en viktig funktion historiskt men nu för tiden är de mest till besvär eftersom vi inte utsätts för så många farliga saker. När fenomenet i dag uppstår kring något ofarligt blir det just en fobi eftersom det är en obefogad/överdriven rädsla. Det är nog ocksp så att de flesta människor har fobier men det är inte alla som har besvär av dem.
Som jag ser det kan fobier dels uppstå av att man utsätts för obehag och blandar ihop det med ett fenomen (tex ett barn som blir rädd för nallen om man skriker när det rör nallen, sen kommer barnet att vara rädd för nallen även om man inte skriker).
Men det vanligaste sättet en fobi uppstår är nog att man "odlar" upp en fobi. Varje gång man "ger en irrationell känsla rätt" förstärks den känslan (t.ex. tar trappen för att hissen känns obehaglig), har man gett efter tillräckligt många gånger kommer man inte våga ta hissen och går det tillräckligt långt får man dödsångest vid blotta tanken på att man måste in i den.
Det är svårare men aldrig omöjligt att bota en fobi. Jag har kommit fram till att det finns två sätt, ett enkelt och långsamt och ett smärtsamt men snabbt. Det går långsamt men säkert framåt om man bara gör som ovan fast tvärtom. Man närmar sig det obehagliga långsamt, så långsamt att man alltid kan klara situationen utan att känslorna tar överhand, och man ska naturligtvis aldrig låta känslan vinna ny mark genom att ge fobin mer utrymme än den måste få utan att man förlorar greppet. Det andra sättet är att kasta sig handlöst in i situationen och där tro att man ska dö tills man upptäcker att man inte gör det, ta som exempel en spindelrädd som stängs in i ett rum fullt av levande (ej giftiga) spindlar.
Dessa två sätt kan man också praktisera på barn som har t.ex. skräck för vatten/dagis/sova osv, mer om det senare.
Fenomenet bakom fobier lär alltså ha fyllt en viktig funktion historiskt men nu för tiden är de mest till besvär eftersom vi inte utsätts för så många farliga saker. När fenomenet i dag uppstår kring något ofarligt blir det just en fobi eftersom det är en obefogad/överdriven rädsla. Det är nog ocksp så att de flesta människor har fobier men det är inte alla som har besvär av dem.
Som jag ser det kan fobier dels uppstå av att man utsätts för obehag och blandar ihop det med ett fenomen (tex ett barn som blir rädd för nallen om man skriker när det rör nallen, sen kommer barnet att vara rädd för nallen även om man inte skriker).
Men det vanligaste sättet en fobi uppstår är nog att man "odlar" upp en fobi. Varje gång man "ger en irrationell känsla rätt" förstärks den känslan (t.ex. tar trappen för att hissen känns obehaglig), har man gett efter tillräckligt många gånger kommer man inte våga ta hissen och går det tillräckligt långt får man dödsångest vid blotta tanken på att man måste in i den.
Det är svårare men aldrig omöjligt att bota en fobi. Jag har kommit fram till att det finns två sätt, ett enkelt och långsamt och ett smärtsamt men snabbt. Det går långsamt men säkert framåt om man bara gör som ovan fast tvärtom. Man närmar sig det obehagliga långsamt, så långsamt att man alltid kan klara situationen utan att känslorna tar överhand, och man ska naturligtvis aldrig låta känslan vinna ny mark genom att ge fobin mer utrymme än den måste få utan att man förlorar greppet. Det andra sättet är att kasta sig handlöst in i situationen och där tro att man ska dö tills man upptäcker att man inte gör det, ta som exempel en spindelrädd som stängs in i ett rum fullt av levande (ej giftiga) spindlar.
Dessa två sätt kan man också praktisera på barn som har t.ex. skräck för vatten/dagis/sova osv, mer om det senare.
söndag 10 januari 2010
Uppfinningar
Kom på att detta är ett bra ställe att skriva upp de uppfinningar/tillämpningar jag kommer på, det vanliga är annars att jag glömmer dem igen. Om någon gör pengar på någon så skicka en slant till mig!
I dag har jag kommit på två saker:
En vattenklosett som inte fyller sin tank förens man trycker på spolknappen. Det skulle göra att man spolar ut ca 10-gradigt vatten i stället för 20. Det skulle spara ca 209 kJ (4.181 J/g/K*10K*5 000 g) för en spolning och om vi spolar 4ggr/dag/person skulle det bli 2 747 000 000 000 000 J för Sverige/år, hur många villor värmer det?
EDIT: Om vattnet tappas upp när man sätter sig på toan slipper man väntetiden, får energin till 76MWh vilket är årsförbrukningen för ca 30 000 villor...
Den andra är att alla med bergvärme ed. borde förvärma vätskan de skickar ner i berget i en (därför avsedd) frysbox så får man en extra frys som dessutom gör att man värmer huset effektivare :-) Man får ju ingen spillvärme från den frysen (förutom i värmepumpen då) men med tanke på att man slipper en kompressor (och får betydligt längre livstid på frysboxen) lär det vara en bra miljövinst.
/Tobben
I dag har jag kommit på två saker:
En vattenklosett som inte fyller sin tank förens man trycker på spolknappen. Det skulle göra att man spolar ut ca 10-gradigt vatten i stället för 20. Det skulle spara ca 209 kJ (4.181 J/g/K*10K*5 000 g) för en spolning och om vi spolar 4ggr/dag/person skulle det bli 2 747 000 000 000 000 J för Sverige/år, hur många villor värmer det?
EDIT: Om vattnet tappas upp när man sätter sig på toan slipper man väntetiden, får energin till 76MWh vilket är årsförbrukningen för ca 30 000 villor...
Den andra är att alla med bergvärme ed. borde förvärma vätskan de skickar ner i berget i en (därför avsedd) frysbox så får man en extra frys som dessutom gör att man värmer huset effektivare :-) Man får ju ingen spillvärme från den frysen (förutom i värmepumpen då) men med tanke på att man slipper en kompressor (och får betydligt längre livstid på frysboxen) lär det vara en bra miljövinst.
/Tobben
onsdag 6 januari 2010
Tobben tror (Fett v.s. socker)
Nu är det ju knappt någon nyhet längre att det är socker och inte fett som leder till fetma. Kom ändå att tänka på det då jag nyligen hörde om ännu en ny bok som reder ut sockrets negativa konsekvenser ("Hjärnkoll på vikten", har inte själv läst den). Har vuxit upp med att man äter så mycket fett och protein man tycker är gott men håller tillbaka på snabba kolhydrater (vitt mjöl, vit pasta, vitt ris och socker) och ser runt omkring mig att det är just det vita som folk blir feta av. Anledningen till att man blir fet av socker kan man läsa överallt i dag, men i korta drag är det för att en bodsockernivå på väg ner (från en sockertopp) triggar kroppen att i förebyggande syfte leta efter mer socker, ska man få upp blodsockret snabbt (vilket alltså kroppen vill) är ren stärkelse (="Vitt") lika bra som socker eftersom det bryts ner till just socker med omedelbar verkan. Det är till och med så att lösgodis ger mindre sockerkick eftersom det också innehåller fett.
Vill man gå ner i vikt är det bara att undvika snabba kolhydrater och äta bra mat i övrigt (onödigt att för den skull överdriva åt något annat håll). Klart att motion och bra grundkondition gör sitt till men nyckeln är nog att klara av att undvika sockret (man måste förståss sätta sig in i saken så pass att man läser innehållsförteckningar och därmed förstår t.ex. att de flesta mörka bröd är mörka för att de innehåller sirap. Saltå kvarns "Rågbiten" m.fl. är grova på riktigt och samtidigt goda).
En mer kontroversiell fråga är om socker/vitt ger humörsvängningar. Om man matar en tvååring som inte är van vid socker med mycket socker får man inom 10 min en toktokig unge som visar utåtagerande ADHD-liknande synmtom, far runt som ett gehu, kan inte koncentrera sig fem, sek och är svår att få kontakt med. När sen blodsockret är på nedåtgående kommer dåligt humör med överdriven trots och omotiverade utbrott. En vän till mig som är psykolog menar att detta är en psykologisk reaktion frammanad av föräldrarnas förväntan av ovan nämnda symptom. Jag har läst ett flertal utredningar som sades visa detta men inte hittat något som stöder den psykologiska förklaringen.
Oavsett om "sockerpåverkan" hos barn är psykologisk eller medicinsk vill jag tipsa alla föräldrar (som inte redan praktiserar "icke-snabba-kolhydrater") att helt låta bli vitt och socker i sex dagar och utvärdera hur barnen mår under de sista tre (under de tre första kan det vara rätt tufft, planera roliga aktiviteter så att ni står ut).
Vill man gå ner i vikt är det bara att undvika snabba kolhydrater och äta bra mat i övrigt (onödigt att för den skull överdriva åt något annat håll). Klart att motion och bra grundkondition gör sitt till men nyckeln är nog att klara av att undvika sockret (man måste förståss sätta sig in i saken så pass att man läser innehållsförteckningar och därmed förstår t.ex. att de flesta mörka bröd är mörka för att de innehåller sirap. Saltå kvarns "Rågbiten" m.fl. är grova på riktigt och samtidigt goda).
En mer kontroversiell fråga är om socker/vitt ger humörsvängningar. Om man matar en tvååring som inte är van vid socker med mycket socker får man inom 10 min en toktokig unge som visar utåtagerande ADHD-liknande synmtom, far runt som ett gehu, kan inte koncentrera sig fem, sek och är svår att få kontakt med. När sen blodsockret är på nedåtgående kommer dåligt humör med överdriven trots och omotiverade utbrott. En vän till mig som är psykolog menar att detta är en psykologisk reaktion frammanad av föräldrarnas förväntan av ovan nämnda symptom. Jag har läst ett flertal utredningar som sades visa detta men inte hittat något som stöder den psykologiska förklaringen.
Oavsett om "sockerpåverkan" hos barn är psykologisk eller medicinsk vill jag tipsa alla föräldrar (som inte redan praktiserar "icke-snabba-kolhydrater") att helt låta bli vitt och socker i sex dagar och utvärdera hur barnen mår under de sista tre (under de tre första kan det vara rätt tufft, planera roliga aktiviteter så att ni står ut).
onsdag 30 december 2009
Tobben tror (D-droppar)
... var ett alternativ till namn på denna blogg. Detta för att jag ville sprida mina idéer om saker som jag tidigare bara plågat mina närmsta vänner med (som finns samlade i en "Tobben tror"-lista). Här är nu iaf en första post, observera att detta är helt ovetenskapligt och bara till för att väcka tankar.
D-droppar säljs pga att läkemedelsbolagen vilseleder i syfte att tjäna pengar.
A-droppar (tidigare AD-droppar) som man får gratis av BVC och som rekommenderas att ges 1 gng/dag till barn upp till 2 år (tidigare 5 år) ska tillgodose en D-vitaminbrist som påstås kunna ge benskörhet (Engelska sjukan). Jag tvivlade på detta (2006, då Ingrid föddes) och ringde bl.a. en forskare i barnnutrition på Uppsala universitet (Håkan Melhus) som höll med om att AD-droppar inte borde ges till vithyade barn, han sa att forskarvärlden i dag vet detta men att det går långsamt att få ut kunskapen till landstingen (antar att det mest beror på läkemedelsindustrins lobbying). Jag kom då fram till att:
A-vitaminerna bara är en biprodukt, de har aldrig behövts utan ger snarare besvär (däribland benskörhet, nu har man ju tagit bort dem)
Barn som ammas får tillräckligt med D-vitamin i modersmjölken (om inte mamman har extrem brist).
AD-droppar började ges i samband med att folk under kriget inte hade råd med bra mat/mjölkprodukter och därför fick D-vitaminbrist. Äter man varierat så får man i sig tillräckligt med D-vitamin.
Den tidens industrier gjorde att människorna i städer (pga smog) inte fick tillräckligt med solljus för att själva tillverka D-vitaminet. För att få en dagsdos D-vitamin räcker det att på sommaren få sol på ett hudområde stort som handflatan under fem minuter, på vintern bör man vistas ute några timmar då det är sol för att vara säker på att kroppen får tillräckligt med D-vitamin (förutsatt att man är vithyad, mörkhyade människor tillverkar inte tillräckligt med D-vitamin om vintern i norden).
D-vitamin är fettlösligt och sommarens sol ger ett lager av D-vitamin som räcker iaf fram till jan-feb. Eftersom man dessutom får det i kosten och det räcker med sol då och då för att kroppen själv ska kunna tillverka vitaminet finns i dag ingen anledning att ge D-droppar.
Vi har inte gett AD- eller D-droppar till något av barnen och känner oss mycket trygga att de får tillräckligt med D-vitamin. Känner man sig orolig på vintern är min rekommendation att man då ger ett litet tillskott. Ser man till historien ser man att människan gång på gång trott sig veta bättre än naturen och gång på gång gått på nitar (t.ex. som med A-vitaminet som bara i dubbel rekommenderad dos i forskning visat ökad benskörhet).
Låt oss lita mer till årmiljoner av evolution!
EDIT 1/2: Läste just att D-dropparna innehåller butylhydroxianisol (BHA, E 320) som bedömts vara potentiellt cancerframkallande/inte klassificerbar enligt WHO:s internationells center för cancerforskning IARC. Den misstänks kunna orsaka störningar på immunförsvaret, endokrina störningar och hyperaktivitet. Den kan framkalla allergiska reaktioner och är förbjuden i Japan. När jag nekat till att ta emot de "gratis" (mina skattepengar går ju till läkemedelsföretagen) utdelade D-dropparna på BVC har de mästrande sätt förklarat för mig att de inte innehåller något farligt :-)
Som kul kuriosa kan nämnas att när barnmorskan hade pratat med oss samt gått och läst på om K-vitamin (som man ger som engångs-"boost" till nyförlösta) ändrade hon uppfattning och sa att hon nog inte heller skulle ge sprutan till sitt eget barn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)