Reflektioner från en lärare som inte vill vara lärare

(Skrevs 2017, men uppdaterades på något sätt då jag la till en EDIT längst ner...)

Från alla parter sägs att man måste höja statusen på läraryrket. Det är bra. Men tyvärr slutar det där.

Jag gick lärarutbildningen under åren kring millenieskiftet, min reflektion redan då var att merparten av studenterna var såna som ville göra något annat men som inte kom in på den utbildning de önskade och därför fick nöja sig med lärarlinjen. Studietakten var katastrofal, jag hade haft svårt att klara ingenjör- eller läkarstudier men under lärarutbildningen fick jag läsa extrakurser och jobba extra för att få någon som helst utmaning. Kunskapskraven var minimala men det var nog enda sättet eftersom en stor del av de studerande inte klarat av studierna annars. Sen fanns det såklart de som brann för sitt yrkesval och gav allt för att bli en bra lärare, men de var inte i majoritet.

Inget har skett för att ändra på detta så det känns inte konstigt att vi har en massa usla lärare ute på skolorna. Om de alls finns kvar vill säga, själv tog jag ett par friår som snickare och gick då upp ett par tusen i lön. Jag jobbade 7-16, hade fikaraster och inga tankar på jobbet när jag inte jobbade, en otrolig befrielse jämfört med läraryrket.

Under förra hösten jobbade jag som lärare igen, blev erbjuden en helt ok lön på 31 000. Saken var den att för första gången på drygt tio år var det kul att vara lärare! Inte på grund av lönen utan eftersom jag bara undervisade i fem olika klasser. Dessutom hade jag inget mentorskap, dvs jag behövde inte vara "mamma" åt en klass och sitta med åtgärdsprogram, utvecklingssamtal och CSN-rapportering mm. Jag hade inte fler elever än att jag kunde komma ihåg varje elevs läge och vad hen bäst behövde för att lära sig så mycket som möjligt. Jag hann till och med kissa och fika ibland!

Jag fick tillbaka min lärarglöd, letade inspiration och kunskap kring nya metoder, besökte kollegors lektioner och pratade pedagogik och utvecklade min lärarroll mer än jag gjort på tio år innan dess.

Efter årsskiftet fick jag ett normalt schema igen, sju klasser och mentorskap.

Edit: Har nu slutat som lärare igen och blivit vaktmästare, saknar undervisningen men inte stressen och att leva med ett omöjligt uppdrag.