En fobi är en irrationell rädsla, alltså att man är rädd för något som inte är farligt. Jag tror att fobier är framavlade av evolutionen för att de historiskt sett fyllt funktionen att man kan vara rädd för något utan att först själv behöva märka att det är farligt. T.ex. kan man vara rädd för höjder om ens mamma blir rädd när man närmar sig ett stup. Att t.ex. rädsla för kryp inte är medfödd märks tydligt på Gunnar (1 år) som utan tvekan börjar knapra på en vårtbitare, tittar intresserat på myror som kryper på honom och med stor entusiasm undersöker en stor (död) krabba som för mig ser ut att ha inspirerat till många skräckfilmsmonster.
Fenomenet bakom fobier lär alltså ha fyllt en viktig funktion historiskt men nu för tiden är de mest till besvär eftersom vi inte utsätts för så många farliga saker. När fenomenet i dag uppstår kring något ofarligt blir det just en fobi eftersom det är en obefogad/överdriven rädsla. Det är nog ocksp så att de flesta människor har fobier men det är inte alla som har besvär av dem.
Som jag ser det kan fobier dels uppstå av att man utsätts för obehag och blandar ihop det med ett fenomen (tex ett barn som blir rädd för nallen om man skriker när det rör nallen, sen kommer barnet att vara rädd för nallen även om man inte skriker).
Men det vanligaste sättet en fobi uppstår är nog att man "odlar" upp en fobi. Varje gång man "ger en irrationell känsla rätt" förstärks den känslan (t.ex. tar trappen för att hissen känns obehaglig), har man gett efter tillräckligt många gånger kommer man inte våga ta hissen och går det tillräckligt långt får man dödsångest vid blotta tanken på att man måste in i den.
Det är svårare men aldrig omöjligt att bota en fobi. Jag har kommit fram till att det finns två sätt, ett enkelt och långsamt och ett smärtsamt men snabbt. Det går långsamt men säkert framåt om man bara gör som ovan fast tvärtom. Man närmar sig det obehagliga långsamt, så långsamt att man alltid kan klara situationen utan att känslorna tar överhand, och man ska naturligtvis aldrig låta känslan vinna ny mark genom att ge fobin mer utrymme än den måste få utan att man förlorar greppet. Det andra sättet är att kasta sig handlöst in i situationen och där tro att man ska dö tills man upptäcker att man inte gör det, ta som exempel en spindelrädd som stängs in i ett rum fullt av levande (ej giftiga) spindlar.
Dessa två sätt kan man också praktisera på barn som har t.ex. skräck för vatten/dagis/sova osv, mer om det senare.
