Fobier allmänt, fortsättning följer...

En fobi är en irrationell rädsla, alltså att man är rädd för något som inte är farligt. Jag tror att fobier är framavlade av evolutionen för att de historiskt sett fyllt funktionen att man kan vara rädd för något utan att först själv behöva märka att det är farligt. T.ex. kan man vara rädd för höjder om ens mamma blir rädd när man närmar sig ett stup. Att t.ex. rädsla för kryp inte är medfödd märks tydligt på Gunnar (1 år) som utan tvekan börjar knapra på en vårtbitare, tittar intresserat på myror som kryper på honom och med stor entusiasm undersöker en stor (död) krabba som för mig ser ut att ha inspirerat till många skräckfilmsmonster.

Fenomenet bakom fobier lär alltså ha fyllt en viktig funktion historiskt men nu för tiden är de mest till besvär eftersom vi inte utsätts för så många farliga saker. När fenomenet i dag uppstår kring något ofarligt blir det just en fobi eftersom det är en obefogad/överdriven rädsla. Det är nog ocksp så att de flesta människor har fobier men det är inte alla som har besvär av dem.

Som jag ser det kan fobier dels uppstå av att man utsätts för obehag och blandar ihop det med ett fenomen (tex ett barn som blir rädd för nallen om man skriker när det rör nallen, sen kommer barnet att vara rädd för nallen även om man inte skriker).

Men det vanligaste sättet en fobi uppstår är nog att man "odlar" upp en fobi. Varje gång man "ger en irrationell känsla rätt" förstärks den känslan (t.ex. tar trappen för att hissen känns obehaglig), har man gett efter tillräckligt många gånger kommer man inte våga ta hissen och går det tillräckligt långt får man dödsångest vid blotta tanken på att man måste in i den.

Det är svårare men aldrig omöjligt att bota en fobi. Jag har kommit fram till att det finns två sätt, ett enkelt och långsamt och ett smärtsamt men snabbt. Det går långsamt men säkert framåt om man bara gör som ovan fast tvärtom. Man närmar sig det obehagliga långsamt, så långsamt att man alltid kan klara situationen utan att känslorna tar överhand, och man ska naturligtvis aldrig låta känslan vinna ny mark genom att ge fobin mer utrymme än den måste få utan att man förlorar greppet. Det andra sättet är att kasta sig handlöst in i situationen och där tro att man ska dö tills man upptäcker att man inte gör det, ta som exempel en spindelrädd som stängs in i ett rum fullt av levande (ej giftiga) spindlar.

Dessa två sätt kan man också praktisera på barn som har t.ex. skräck för vatten/dagis/sova osv, mer om det senare.

Uppfinningar

Kom på att detta är ett bra ställe att skriva upp de uppfinningar/tillämpningar jag kommer på, det vanliga är annars att jag glömmer dem igen. Om någon gör pengar på någon så skicka en slant till mig!

I dag har jag kommit på två saker:

En vattenklosett som inte fyller sin tank förens man trycker på spolknappen. Det skulle göra att man spolar ut ca 10-gradigt vatten i stället för 20. Det skulle spara ca  209 kJ (4.181 J/g/K*10K*5 000 g) för en spolning och om vi spolar 4ggr/dag/person skulle det bli 2 747 000 000 000 000 J för Sverige/år, hur många villor värmer det?
EDIT: Om vattnet tappas upp när man sätter sig på toan slipper man väntetiden, får energin till 76MWh vilket är årsförbrukningen för ca 30 000 villor...

Den andra är att alla med bergvärme ed. borde förvärma vätskan de skickar ner i berget i en (därför avsedd) frysbox så får man en extra frys som dessutom gör att man värmer huset effektivare :-) Man får ju ingen spillvärme från den frysen (förutom i värmepumpen då) men med tanke på att man slipper en kompressor (och får betydligt längre livstid på frysboxen) lär det vara en bra miljövinst.
/Tobben

Tobben tror (Fett v.s. socker)

Nu är det ju knappt någon nyhet längre att det är socker och inte fett som leder till fetma. Kom ändå att tänka på det då jag nyligen hörde om ännu en ny bok som reder ut sockrets negativa konsekvenser ("Hjärnkoll på vikten", har inte själv läst den). Har vuxit upp med att man äter så mycket fett och protein man tycker är gott men håller tillbaka på snabba kolhydrater (vitt mjöl, vit pasta, vitt ris och socker) och ser runt omkring mig att det är just det vita som folk blir feta av. Anledningen till att man blir fet av socker kan man läsa överallt i dag, men i korta drag är det för att en bodsockernivå på väg ner (från en sockertopp) triggar kroppen att i förebyggande syfte leta efter mer socker, ska man få upp blodsockret snabbt (vilket alltså kroppen vill) är ren stärkelse (="Vitt") lika bra som socker eftersom det bryts ner till just socker med omedelbar verkan. Det är till och med så att lösgodis ger mindre sockerkick eftersom det också innehåller fett.

Vill man gå ner i vikt är det bara att undvika snabba kolhydrater och äta bra mat i övrigt (onödigt att för den skull överdriva åt något annat håll). Klart att motion och bra grundkondition gör sitt till men nyckeln är nog att klara av att undvika sockret (man måste förståss sätta sig in i saken så pass att man läser innehållsförteckningar och därmed förstår t.ex. att de flesta mörka bröd är mörka för att de innehåller sirap. Saltå kvarns "Rågbiten" m.fl. är grova på riktigt och samtidigt goda).

En mer kontroversiell fråga är om socker/vitt ger humörsvängningar. Om man matar en tvååring som inte är van vid socker med mycket socker får man inom 10 min en toktokig unge som visar utåtagerande ADHD-liknande synmtom, far runt som ett gehu, kan inte koncentrera sig fem, sek och är svår att få kontakt med. När sen blodsockret är på nedåtgående kommer dåligt humör med överdriven trots och omotiverade utbrott. En vän till mig som är psykolog menar att detta är en psykologisk reaktion frammanad av föräldrarnas förväntan av ovan nämnda symptom. Jag har läst ett flertal utredningar som sades visa detta men inte hittat något som stöder den psykologiska förklaringen.

Oavsett om "sockerpåverkan" hos barn är psykologisk eller medicinsk vill jag tipsa alla föräldrar (som inte redan praktiserar "icke-snabba-kolhydrater") att helt låta bli vitt och socker i sex dagar och utvärdera hur barnen mår under de sista tre (under de tre första kan det vara rätt tufft, planera roliga aktiviteter så att ni står ut).