onsdag 21 december 2011

Varför lyckan ej består

Vet inte om detta redan är allmänt vedertaget eller omtvistat, har iaf kommit fram till följande, bidra gärna med synpunkter!

Anledningen till att man strävar efter lycka genom t.ex. ökad standard men sen ändå (på längre sikt) inte är lyckligare än den med lägre standard har uppkommit av evolutionen:

Om man tittar på en grupp individer och det där finns en som vill göra framsteg och kämpar (lagom mycket) för det så kommer denne givetvis att lyckas bättre än sina konkurrenter. Om det sen finns två som kämpar och gör framsteg (och alltså blir lyckligare av att nå resultat) men en av dessa efter det första framsteget låter sig nöja, kopplar av och lutar sig bakåt så kommer denne naturligtvis förlora mot den som bara är nöjd en liten stund för att sedan åter drabbas av förändring/förbättringslusta.

Evolutionärt klarar sig alltså den bäst som inte är nöjd om den inte gör framsteg, blir lycklig av framgång, men sen åter vill göra nya framsteg.

De flesta av oss hör alltså till denna gruppen och kan bara avundas dem som av variationen råkat hamna långt ut i "nöjd hur det än går"-kanten av normalfördelningskurvan :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar