Uppfinning -tvålautomat

Flytande tvål är odryg och själva pipen (på allmänna toaletter) blir ofta snuskig och igentäppt, ofta får man köra ner fingrarna i påsen direkt eller trycka på en påse som hänger bredvid automaten... Fast tvål funkar alltid men blir ju alltid uppblött och riktigt snuskig. Alltså borde en automat för fast tvål vara bra, den bestå i ett rivgärna som river lite av tvålen som då hamnar i handen som i en vanlig tvålautomat, med en lagom avvägd tyngd/fjäder som trycker på tvålen skulle den inte täppas igen men ändå räcka länge...

Tobben tror -närsynthet

Läste i DN häromdagen (webversion på http://www.dn.se/nyheter/sverige/dagsljus-gor-barn-mindre-narsynta-1.582903) att forskarna vet att stadsbor är mer närsynta än lantisar och att närsynthet blivit vanligare. Har haft detta på min "Tobben tror"-lista sedan år 2000 utan någon vetenskaplig grund. Jag tror dock att forskarna i artikeln är fel ute, de tror att det är dagsljuset som gör skillnaden men jag tror (fortfarande) att det är ögats fokusering som är grejen. Jag tror att ögat om det inte får fokusera med liten infallsvinkel (sångt håll/smått) inte slutar att växa i tid utan fortsätter tills det som ögat vardagligen behöver fokusera på får bestämma fokusavståndet för linsen i avslappnat tillstånd. Alltså: om ögat inte tränas på små vinklar kommer linsen senare inte att kunna slappna av så mycket att små vinklar kan fokuseras, man blir närsynt.

Jag tror att det finns flera skäl till att ögat får för lite "småvinkelträning" hos dagens barn:

1. Att de inte vistas ute tillräckligt mycket, ute finns alltid en mindre vinkel att öva på (eftersom naturen är oändligt detaljrik och dessutom kan ses på långt avstånd, detta är alltså utevistelseskälet men inte beroende av mängden ljus som forskarna i artikeln tycks tro).

2. Att barnen i stället tränas på att fokusera på nära håll, det första och enklaste exemplet är att föräldern som läser för sitt barn håller text och bild på lagom avstånd för sig själv, barnet som sitter i knäet kommer då för nära. Ögat finner då större vits att anpassa sig till den situationen än att se fåglar (ögat kan inte anpassa sig till båda ytterligheterna eftersom linsen har sin begränsning i hur mycket den kan omformas).

Jag tror att man även i efterhand kan träna om ögat, skulle vilja se studier som undersöker detta!

Åtgärderna kring detta för att få en bättre värld är ju ganska givna, har själ alltid tränat Ingrid (4 år) genom att titta med henne på detaljer långt bort, håller alltid boken så långt bort jag kan (så får jag själv träning), när hon tittar på film flyttar vi bilden (datorn) så lång bort hon tycker är ok och jag låter medvetet bli att "maximera".

Ytterligare inlägg i fettdebatten

Vetenskapsradion sände ett nyanserat reportage om fett v.s. kolhydratfrågan:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=2222083
Jag har skrivit om fett/socker och fetma (http://dryophila.blogspot.com/2010/01/tobben-tror-fett-vs-socker.html) men nämnde då inte att fett även får en massa orättvis skuld för hjärt-/kärlsjukdomar. Det är synd att fet snabbmat alltid också innehåller vitt bröd och massa socker för annars skulle det nog vara enklare att se vem som egentligen är boven. Jag tror att man kan äta i princip hur mycket fett av vilket slag det vara månde så länge man bara undviker de snabba kolhyrdaterna. Eftersom en osäkerhet finns och kroppen inte utvecklats för det är det dock onödigt att överdriva fettkonsumtionen för sakens skull.

Reklam

...borde inte få finnas. Argumentet för reklam är att någon som säljer en produkt ska få visa oss hur bra deras produkt är så att vi sen kan välja om vi vill ha den eller inte. Problemet är ju bara att det tar så mycket tid och miljöresurser att producera så mycket reklam som inte når fram till särskilt många, samt att det blir en mycket subjektiv presentation med många verklighetsförvrängningar (för att uttrycka saken milt).

Tycker man borde starta någon förening/stiftelse som företag kan anmäla sina produkter till och som ger oberoende information och gör oberoende tester. Företaget skulle t.ex. kunna ingå ett avtal att det enda företaget får göra reklam för är detta forum  (och därmed få goodwill för att det kör med rent spel och vågar utsätta sin produkt för andras granskning). Tänk vad mycket resurser som skulle friställas till vettigare områden i samhället och vad mycket enklare det skulle bli att vara konsument!

Uppfinning -tågkabelskrapa

Undrar hur mycket energi det går åt för den där svetslågan som följer alla tåg i dessa dagar... undrar om man inte skulle tjäna på att sätta en (ej ledande) isskrapa före strömavtagaren?

Tyck till!

Den här bloggen fungerar för mig som en ventil för alla mina teorier och tyckanden som jag annars plågar min närmaste omgivning med (några är plågade, några tycker nog det är roande).

Det blir ju dock inge roligt med envägskommunikation, var snäll och säg vad du tycker, håller du med eller är jag ute och cyklar?

Vore kul om detta blev ett levande forum med fler idéer och teorier.

---

Läste just en insändare i Råd och Rön (som är en mycket bra tidning, köp den!) om D-droppar varför jag gjort ett tillägg i "Tobben tror (D-droppar)" (ska sägas att Råd och Rön är medlemsägd och opartisk och att jag inte får några pengar för att skriva väl om dem).

Fobier allmänt, fortsättning följer...

En fobi är en irrationell rädsla, alltså att man är rädd för något som inte är farligt. Jag tror att fobier är framavlade av evolutionen för att de historiskt sett fyllt funktionen att man kan vara rädd för något utan att först själv behöva märka att det är farligt. T.ex. kan man vara rädd för höjder om ens mamma blir rädd när man närmar sig ett stup. Att t.ex. rädsla för kryp inte är medfödd märks tydligt på Gunnar (1 år) som utan tvekan börjar knapra på en vårtbitare, tittar intresserat på myror som kryper på honom och med stor entusiasm undersöker en stor (död) krabba som för mig ser ut att ha inspirerat till många skräckfilmsmonster.

Fenomenet bakom fobier lär alltså ha fyllt en viktig funktion historiskt men nu för tiden är de mest till besvär eftersom vi inte utsätts för så många farliga saker. När fenomenet i dag uppstår kring något ofarligt blir det just en fobi eftersom det är en obefogad/överdriven rädsla. Det är nog ocksp så att de flesta människor har fobier men det är inte alla som har besvär av dem.

Som jag ser det kan fobier dels uppstå av att man utsätts för obehag och blandar ihop det med ett fenomen (tex ett barn som blir rädd för nallen om man skriker när det rör nallen, sen kommer barnet att vara rädd för nallen även om man inte skriker).

Men det vanligaste sättet en fobi uppstår är nog att man "odlar" upp en fobi. Varje gång man "ger en irrationell känsla rätt" förstärks den känslan (t.ex. tar trappen för att hissen känns obehaglig), har man gett efter tillräckligt många gånger kommer man inte våga ta hissen och går det tillräckligt långt får man dödsångest vid blotta tanken på att man måste in i den.

Det är svårare men aldrig omöjligt att bota en fobi. Jag har kommit fram till att det finns två sätt, ett enkelt och långsamt och ett smärtsamt men snabbt. Det går långsamt men säkert framåt om man bara gör som ovan fast tvärtom. Man närmar sig det obehagliga långsamt, så långsamt att man alltid kan klara situationen utan att känslorna tar överhand, och man ska naturligtvis aldrig låta känslan vinna ny mark genom att ge fobin mer utrymme än den måste få utan att man förlorar greppet. Det andra sättet är att kasta sig handlöst in i situationen och där tro att man ska dö tills man upptäcker att man inte gör det, ta som exempel en spindelrädd som stängs in i ett rum fullt av levande (ej giftiga) spindlar.

Dessa två sätt kan man också praktisera på barn som har t.ex. skräck för vatten/dagis/sova osv, mer om det senare.