Självkänsla

Blandas ofta ihop med självförtroende men skillnaden är stor. Självkänsla handlar om en egen inre trygghet, att man vet att man duger oavsett hur bra man presterar. Har man god självkänsla kan man ta kritik på ett positivt sätt, ta egen ställning i frågan och prestera bättre nästa gång. Man har sig själv som en trygghet att falla tillbaka till när allt utanför rasar, självkänslan är inte lika känslig och beroende av yttre prestationer som självförtroendet.

Jag tror att självkänsla är en stor del av lösningen för att människan ska fungera bättre i samhället. Problem sprungna ur ärelystnad, maktkamp och  girighet skulle bli mindre eftersom sådant är mindre viktigt för en som är trygg och nöjd med sig själv.

Att ha dålig självkänsla kan vara förödande. Om ens välmående är beroende av beröm är man helt utelämnad till att dem som man kan få beröm av. Man styrs av omgivningens krav och måste prestera enligt omvärldens värderingar. Detta kan både göra att man handlar mot sin egen moral och att man faller fritt den dag man inte längre kan prestera enligt kraven.

Om man som barn i sina återkommande protester mot vuxna som bryter ner ens självkänsla gång på gång blir nedslagen till ordning och lydnad kommer man ofta senare i livet till en punkt då man upplever att man "inte duger" eller att man tappat bort vem man själv är och vad man själv vill. Detta blir en "livskris" som tvingar en att göra upp med sig själv och i bästa fall går man ur denna med ökad självkännedom och självkänsla.